live in the moment.

jag är så trött på att skriva om det här, men det känns faktiskt lite bättre när jag har fått ur mig lite. vad ska jag ta mig till? inget blir som jag vill längre. och det jag vill, är det rätt igentligen? det vette fan. allt känns så knepigt och fel. vad ska jag göra för att det ska bli rätt? det är ju dig jag vill ha. men jag vet inte hur det ska gå till. varför kan jag inte bara glömma och börja leva om på nytt? det skulle vara skönt nu. slippa leva med smärta, gråt och allt sånt där varje dag. det är så mycket som påminner om dig. kläder, musik, det jag ser, ja. i stort sett allt. och det är hemskt!

låt mig få glömma, låt mig få leva om mitt liv.
låt mig få ställa allt till rätta (om jag nu kunde), låg mig få bli barn igen.